Dynamiska displayer för vuxna
med afasi: Vad fungerar för vem?
(Dynamic Displays for Adults with Aphasia: What Works for Whom?)
MacLean, Fourcaudot, Austin och Frieri vid Toronto
Rehabilitation Institute.
Mellan 1997 och 2000 hade de träffat 91 afatiker vid sitt center, hälften
hade haft skadan i minst ett år, hälften mindre. 32 av patienterna fick prova
högteknologiska kommunikationshjälpmedel: 20 bestämde sig för att hyra eller
köpa hjälpmedlet.
När de designade kommunikationssystemet tog de hänsyn till brukarens
kommunikativa behov, språkliga styrkor och svagheter, visuo-spatial förmåga,
styrsätt, kognition och brukarens egna önskemål. De hade tillgång till olika
sorters kommunikationskartor: alfabetiska (med ordprediktion), symbol/ord-baserade
listor, situationskartor, färdiga skript och lexikon.
MacLean och hennes medarbetare hade vissa förväntningar på hur
hjälpmedlen skulle fungera och de redovisade hur dessa visade sig stämma med
hur det blev.
Dessa resultat stämde med deras förväntningar:
- Dynamiska displayer gav tillgång till ett större ordförråd.
- Lexikon-funktionen var till nytta för brukare som hade svårt att hitta
orden.
- Auditiv och visuell återkoppling var till hjälp.
- Färdiga skript/personliga berättelser fungerade bra i socialt samspel
(om mig själv, om min familj etc.)
- Situationsupplägg är till hjälp när man har svårt att använda
kategorier (t.ex. restaurangsida).
- Hur man visar kategorierna är mycket viktigt.
- Färgkodning underlättar minne och kategorisering.
- Det blir lättare att navigera mellan sidorna om knapparna alltid finns
på samma ställe. (Vissa brukare klarade av att använda navigeringsknappar
som satt på den sida där de hade neglekt).
- Kommunikationsgrupper och hjälp av vänner och bekanta hjälpte
användaren att acceptera hjälpmedlet.
- Det var väldigt viktigt att hålla systemet uppdaterat, men det var
svårt att genomföra.
- Även personer som inte kunde skriva/stava kunde lära sig att själv
programmera hjälpmedlet.
- Brukare med tidigare datorvana klarade det bättre.
De hade förväntat sig att:
- de som hade bäst språkfunktion skulle bli de bästa AKK-användarna, men
så var det inte.
- virtuella layouter skulle vara till hjälp för de afatiker som hade stora
impressiva svårigheter, men så var det inte (men de "virtuella"
sidor vi fick se såg inte särskilt virtuella ut).
- ordprediktion skulle vara till hjälp för dem som kunde skriva, men så
verkade det inte vara.
Det var inte heller så att alla med ordmobiliseringssvårigheter hade nytta
av lexikonfunktionen. Det var också svårt för afatikerna att använda
avsökning för att styra hjälpmedlet.
De hade kommit fram till några orsaker till varför hjälpmedel med
dynamiska displayer inte passade alla personer med afasi:
- De kunde ha för stora impressiva svårigheter (måttliga till lätta
svårigheter kunde gå bra).
- Hjälpmedlen ställde krav på minne, uppmärksamhet och
problemlösningsförmåga. För personer med stora kognitiva svårigheter
blev det för svårt.
- Synen och/eller hörseln var viktig.
- Vissa personer som inte kunde läsa ville inte använda bildsymboler.
- Brukarnas kommunikativa behov och deras omgivning var viktig.
- Om de inte hade någon tidigare erfarenhet av datorer kunde det vara
svårt.
- Motivationen och vilken insikt de hade om sitt funktionshinder och hur de
accepterat detta spelade stor roll.
- Deras kommunikativa stil innan de fick afasi spelade också roll.
Några slutkommentarer från MacLean med medarbetare:
- Kognitiv förmåga verkar vara viktigare än språklig för hur personer
med afasi kan lära sig använda kommunikationshjälpmedel.
- AKK är inte det sista halmstrået när inget annat hjälper! Många
skulle ha haft nytta av att få prova kommunikationshjälpmedel mycket
tidigare.
- Man borde undersöka möjligheten för personer med afasi att använda
dynamiska displayer för att skriva.
Mer information kan man få av Loralee MacLean: maclean.loralee@torontorehab.on.ca.
Tillbaka till innehåll
PSET, ett hjälpmedel för personer med
afatiska lässvårigheter
(An AAC Aid for Aphasic People with Reading Difficulties)
Siobhan Devlin.
Siobhan Devlin redogjorde för ett projekt för att förenkla tidningstext
för personer med afasi. PSET står för "Practical Simplification of
English Text" d.v.s. praktisk förenkling av engelsk text. I projektet
håller de på att utveckla ett sätt att göra detta automatiskt med texter
från nätet som får gå igenom en automatisk bearbetning och sedan ska läggas
ut igen i förenklad form. Mer information finns på http://osiris.sunderland.ac.uk/~cs0sdv/welcome.html.
Tillbaka till innehåll
Denna sida skapades 2000-08-28 av Bitte Rydeman
|