|
|
|
Hur barn som använder AKK kommunicerar med sina kompisar .(Children using AAC systems with peers: exploring turns in talk). Mike Clarke Mike Clarke från University College i London berättade om en studie där de man undersökt hur 23 barn som använder AKK kommunicerar med sina kompisar. Barnen lämnades ensamma med en kompis i ett rum med en videokamera i 10 minuter. Forskarna analyserade sedan deras samtal. Det visade sig att det oftast blev en sorts fråga-svar-kommunikation där den talande kompisen frågade och AKK-användaren svarade. Detta föregicks av någon sorts förhandling om hur det hela skulle gå till. En fråga-svar-omgång följdes ofta av en ny fråga. För det mesta pratade man inte länge om samma ämne, utan när kompisen fått ett svar frågade han/hon om något nytt. Det var också svårt för AKK-användaren att fortsätta prata om ett ämne eller introducera ett nytt, för det mesta han/hon gjorde tolkades som ett svar på kompisens fråga. Mike Clarke diskuterade om detta bara var dåligt - man brukar ju tycka att det är ett problem att AKK-användare så ofta hamnar i en svarande situation. Han menade att det kanske inte alltid är det; det beror på målet med samtalet. Om det huvudsakliga målet är att vara tillsammans och trivas och att konversationen ska flyta smidigt är det kanske bra och ändamålsenligt? "Det som ser dåligt ut kanske är bra. Det som ser ut som en brist kanske är en färdighet…." Denna sida skapades 2000-08-28 av Bitte Rydeman |
|
|