[ Start ] [ Projektet ] [ Symbolprogram ] [ Dynamiskt ] [ Samtalsapparater ] [ Hej skärm ] [ Länkar ] [ Konferenser ]

Strategier för att hjälpa små barn med rörelsehinder att utveckla avsiktlig kommunikation. 
(Research-Based Strategies for Promoting Intentional Communication in Young Children with Physical Impairments)

Cynthia Cress talade om tidiga stadier i kommunikationsutvecklingen och hur man kan stödja barn med rörelsehinder att utveckla avsiktlig kommunikation. Hon visade också filmer från sin forskning där man fick se små barn leka och kommunicera i olika situationer. Cress har en egen arbetsdefinition på vad AAC (AKK) är: "Allt som hjälper barn eller vuxna att kommunicera när traditionella strategier inte är tillräckliga för att uppnå ett kommunikativt mål."

• Mycket av den tidiga inlärningen handlar om att fysiskt handskas med omvärlden och det är svårt när man har ett rörelsehinder.
• Många tidiga kommunikationslekar och rutiner som är naturliga för föräldrar att göra med sina barn går ut på att använda händerna och rösten - för vissa barn med rörelsehinder kan detta vara omöjligt att utföra.
• Vissa barn kan ha svårt att uppfatta sin egen kropps rörelser och då blir det svårt att förstå effekterna av vad de själva gör i lek och samspel.
• Föräldrar kanske inte ser sitt barns ovanliga eller otydliga rörelser som avsiktliga eller kommunikativa och svarar inte lika ofta.
• Många av barnens tidiga försök att kommunicera kanske inte lyckas och då blir de lätt passiva.
• När man främst har en svarande roll får man begränsade möjligheter att utforska och lära sig kommunicera med hjälp av "trial-and-error".
• Barn med rörelsehinder kan också ha andra svårigheter att ta in och förstå världen (t.ex. när det gäller sensorik, kognition, uppmärksamhet).

• Barn med rörelsehinder härmar inte beteenden och gester lika ofta som andra barn på samma utvecklingsnivå. I en studie av Cress och medarbetare visade det sig att även om de kunde imitera gjorde de det inte av samma anledning som andra barn.

Vanliga barn härmar bara för sakens egen skull ("just because"), utan att de får något ut av det mer än tillfredsställelsen av att kunna göra det. Barn med rörelsehinder verkar behöva en anledning , t.ex. att det leder till någon trevlig effekt där en leksak sätts igång.

Cress spekulerar i att det kan bero på att spontan imitation kräver större ansträngning än för andra barn och det har en låg utdelning med tanke på vad det kostar att utföra ("low cost/benefit ratio"). Hon tror också att det beror på att vi sällan själva härmar exakt det som barnen gör så de kan härma tillbaka, utan vi brukar utveckla det lite först och då kan det bli ett steg för svårt.

• Andra saker som vanliga barn också bara gör för dess egen skull ("just because") är att rikta någons uppmärksamhet mot något gemensamt, men det gör inte heller barn med rörelsehinder lika ofta.

• Cress tycker ändå att vi ska vara försiktiga med att aktivt försöka lära barn med rörelsehinder att härma - de kanske redan har andra beteenden som de kan utveckla. Det kan också vara svårt att föra över det som de lärt sig imitera till sociala situationer.

Delad uppmärksamhet är en viktig del av kommunikationen. Det har visat sig att barn lättare lär sig nya ord när de får höra namnet på det som de själva är uppmärksamma på och intresserade av, än när vi försöker rikta deras uppmärksamhet mot något nytt.

Barn med rörelsehinder kan ha svårt att visa delad uppmärksamhet och växla blicken mellan sak och person. De kan ha lättare att visa delad uppmärksamhet mot den person de samspelar med än mot någon sak.

Därför kan vi:

• Uppmuntra barn att till "ge och ta" intressanta saker för att stimulera delad uppmärksamhet.
• Planera nyheter och förändringar och att ge barnen möjlighet att kommentera och fråga genom att själv vänta och visa förväntan.
• Med hjälp av saker som gör något själva (låter, rör sig) kan vi stimulera barn att uppmärksamma dem och också ge dem möjlighet att kommentera.

• Föräldrar kan lära sig uppmärksamma barnens avsiktliga signaler även om de är otraditionella och svaga och det kan hjälpa dem att utveckla sin kommunikation.
• Barn som har svårt att förstå vad de själva gör, kan få förstärkning genom att man rör vid dem eller på annat sätt få dem att förstå vad föräldern svarar på. Cress och Johnson håller på att forska kring hur man kan utveckla sådana strategier.
• Eftersom det är svårt att tolka många av barnens beteenden och signaler kan det vara bra att sätta ihop ett litet "lexikon" med barnets signaler och vad de betyder så att barnet kan få samma svar från många personer på vad de gör.

Cynthia Cress finns vid University of Nebraska - Lincoln och har e-mailadress: ccress1@unl.edu

 Tillbaka till innehåll

Denna sida skapades 2000-08-28 av Bitte Rydeman

[ Start ] [ Projektet ] [ Symbolprogram ] [ Dynamiskt ] [ Samtalsapparater ] [ Hej skärm ] [ Länkar ] [ Konferenser ]