[ Start ] [ Projektet ] [ Symbolprogram ] [ Dynamiskt ] [ Samtalsapparater ] [ Hej skärm ] [ Länkar ] [ Konferenser ]

Det fanns många intressanta seminarier att gå på under de fyra dagar konferensen varade. Av de sammanlagt 250 hann jag gå på 17 stycken. De mest intressanta beskriver jag här. Många av dem handlar på olika sätt om Alternativ och Kompletterande Kommunikation, AKK (eng. AAC), andra handlar om andra aspekter på tillgänglighet för personer med funktionshinder. Jag gör en ungefärlig översättning av seminariernas titel och under den står den engelska titeln på föredragen, som samtidigt är en länk till den engelska sammanfattning som författarna lagt ut på CSUNs hemsida.

Paul Hawes & Paul Blenkhorn

Paul Hawes, som bl.a. har skapat kommunikationsprogrammen Winspeak och Windbag, diskuterade i det här seminariet för och nackdelar med olika plattformar för kommunikationshjälpmedel. Han jämförde specifika kommunikationshjälpmedel med bärbara datorer och konstaterade att man kan göra mycket mer med än dator än att bara kommunicera.

En nackdel med datorer är att de ofta är ganska tunga, har kort drifttid och tar tid på sig att starta när man sätter på dem. Nu finns det små, verkligt portabla handdatorer som använder en kompaktversion av Windows, Windows CE. De här datorerna har lång drifttid och startar så fort man sätter på dem. Nu finns det också kommunikationsprogram för Windows CE, bl.a. CE-versioner av Winspeak och Windbag. De fungerar än så länge med den engelsktalande talsyntesen Dec-talk och med inspelat, digitalt tal.

En nackdel med handdatorer är att de har väldigt dåligt ljud. Därför är det ingen återförsäljare som säljer bara programvaran, utan de säljer program och handdator tillsammans. Handdatorn har de då förbättrat genom att sätta till en ljudenhet med bra ljud. Detta ställer dock till problem för oss i Sverige eftersom sådana anpassningar ställer nya krav på godkännande för att få säljas här. (Det senare sa inte Paul Hawes, utan det fick jag reda på sedan vid diskussion med representanter för företagen Zygo och Gewa. Zygo säljer handdatorer med Winspeak och Windbag och Gewa vill gärna få dem till Sverige, men har än så länge problem med detta).

Det här seminariet handlade om hur man kan mäta hur kommunikationshjälpmedel används i vardagen. Det är inte alltid så lätt att veta vilken nytta personer som har fått ett kommunikationshjälpmedel verkligen har av detta. Man kan videofilma, spela in på band eller sitta i ett hörn och skriva upp allt som sägs, men sådant tar väldigt lång tid att göra och att tolka. Dessutom är det svårt att göra i alla vardagliga situationer där AKK användaren använder sitt hjälpmedel - det blir lätt en tillrättalagd situation. Samtidigt är det viktigt att få information om hur hjälpmedlen används för att kunna förbättra dem och anpassa dem så att brukaren får ännu bättre nytta av dem. Därför har företaget Prentke Romich utvecklat en metod kallad LAM, Language Activity Monitoring. Den går ut på att man registrerar alla tangenttryckningar eller val en användare gör när han/hon använder sitt talande kommunikationshjälpmedel. Tidpunkten registreras också, och det är viktigt så man kan se hur lång tid det tar att få fram ett meddelande. Det som registreras av LAM kan se ut såhär:

20:37:00 "Jag behöver "

20:37:05 "*[HÖJER VOLYMEN]*"

20:37:06 "*[ HÖJER VOLYMEN]*"

20:37:07 "*[ HÖJER VOLYMEN]*"

20:37:14 "något "

20:37:16 "att dricka "

20:37:19 "n"

20:37:20 "u"

LAM är både en metod och en specifikation av vilka data som är viktiga att registrera och en apparat som snart går att köpa. I de senaste modellerna av de hjälpmedel som Prentke Romich tillverkar ingår LAM i apparaterna. Det gäller t.ex. ett hjälpmedel som inte finns i Sverige, kallat Pathfinder. Till äldre modeller, t.ex. Deltatalker kan man sätta en liten apparat i serieporten som registrerar allt som sägs med apparaten. Denna information kan sedan tas in i en vanlig dator och analyseras. Det ska också gå att använda LAM för andra kommunikationshjälpmedel än Prentke Romichs, t.ex. genom att sätta LAM i serieporten på en vanlig dator. Förutsättningen är att programmen använder talsyntes och att information från talsyntesen skickas till serieporten.

Det här föredraget byggde på samma idé som det föregående: att man behöver registrera hur ett kommunikationshjälpmedel används. Greg Lesher tyckte emellertid inte att det som LAM registrerar är tillräckligt. Han och hans kollegor vid Enkidu research vill ha mer detaljerad information. De håller på att utveckla en specifikation för vad som behöver registreras och ett verktyg för att analysera sådan information, kallat ACQUA. När ACQUA är färdigt kommer det att kunna laddas ner gratis från deras hemsida. De har dock inget verktyg för att göra själva loggfilen, utan deras idé bygger på att de som gör kommunikationshjälpmedel och kommunikationsprogram ska bygga in den funktionen i programmen, eller på att man ska använda verktyg som LAM-boxen.

Här finns mer information om ACQUA.

Inom ett europeiskt projekt håller man på att utveckla ett kommunikationsprogram kallat ScriptTalk. Det går ut på att man ska kunna kommunicera snabbt och effektivt i rutinsituationer. Idén bygger på att man i sådana situationer i princip alltid pratar om samma sak. Därför kan man använda ett förprogrammerat program med förinspelade meddelanden som man kan säga i de situationerna. ScriptTalk är utvecklat i samarbete med brukare som haft synpunkter på vilka situationer man vill ha med och vad man vill prata om i del olika situationerna.

ScriptTalk bygger på bilder av olika scener, t.ex. hos doktorn, tala i telefon, möta främlingar och tala om känslor. I scenen finns olika föremål och när man klickar på dem sägs ett förinspelat meddelande. Man har också alltid tillgång till en sida med småprat-yttranden. ScriptTalk är nästan färdigt, men det har fått kritik för att det inte innehåller någon möjlighet att ändra eller lägga till egna yttranden. Därför håller man nu på att utveckla ett redigeringsverktyg för ScriptTalk kallat Script Author. Med det ska systemet bli mer öppet.

I det här föredraget gick Bruce Baker till angrepp mot det sätt han menade att ordförrådet i kommunikationsprogram oftast läggs upp för brukarna - genom att ge dem tillgång till substantiv för olika saker som förekommer i olika situationer, t.ex. dinosaurer på muséet och maträtter på restaurangen. Han påpekade att de flesta ord som används är av en helt annan typ och att de 100 oftast förekommande orden står för 60% allt som sägs, och de 200 vanligaste orden står för 80%. Baker hänvisade till modern forskning som visat att detta kärnordförråd dessutom är i stort sett det samma oberoende av ålder och situation. Han menar därför att man i första hand ska ge personer som behöver AKK tillgång till dessa ord i sina kommunikationshjälpmedel, så att de får tillgång till ett språk, inte bara ett uppradande av ord. Han menade att genom att bara ge dem möjlighet att prata om specifika saker, t.ex. säga "dinosaur" om vad de varit med om på museet, gör vi dem beroende av samtalspartnern för att utveckla samtalet. Med rätt ordförråd på samtalsapparaterna kan de bli mer självständiga.

Katya Hill visade resultat från sin forskning där hon använder LAM (se ovan) för att ta reda på vilka ord som faktiskt används av duktiga användare av kommunikationshjälpmedel. De 25 vanligaste orden i det material hon hittills analyserat var: "I, to, the, and, you, it, is, a, they, do, my, that, me, in, we , have, so, what, be, go, for, at, are , not och think". Fritt översatt: "Jag, att, "the" (= bestämd form), och, du, den, är, en, de, gör, min, det där, mig, vi, har, så, vad, bli, gå, för, till, är (are), inte och tänka".

Acting Up är en liten välgörenhetsorganisation i London som bl.a. är engagerade i teater som uttrycksmedel för personer med utvecklingsstörning. Multimediaprofiler går ut på att svårt utvecklingsstörda personer ska engageras i planeringen av sina liv. I vanliga fall har de ingen möjlighet att veta eller påverka vad som skrivs om dem och vad som planeras för dem. När man gör multimediaprofiler är de utvecklingsstörda med vid alla momenten: de får titta i kameran, se på vad som filmas och så långt som möjligt vara med och bestämma vad som ska finnas med och vad som ska sägas om dem. Resultatet blir en presentation i Powerpoint med filmer och bilder ur personernas liv och intalade, korta kommentarer om sådant som är viktigt för dem, om deras anhöriga, vad de tycker om, vad de brukar göra, vad man bör tänka på när man umgås med dem etc. Meningen är att det ska fyllas på efter hand och vara ett redskap i planering, när man introducerar ny personal etc. Acting Up lär personer som finns nära brukarna att använda multimedia som ett verktyg och tycker inte att det har varit svårt att få personalen att lära sig det. Seminariet avslutades med att Charles Wood, som är svårt rörelsehindrad och har stora talsvårigheter, visade en presentation om sig själv.

I det här seminariet visade Mike Andrews från Pathways Development Group hur man genom att koppla en specialtillverkad box till Nintendo kan delta i Nintendospel med hjälp av 1 - 5 kontakter. Man kan programmera boxen så att man med hjälp av en kontakt kan komma åt en eller flera funktioner som annars styrs av den vanliga handkontrollen. Man kommer inte åt allt som vanliga användare kan göra, men ganska mycket. Om man spelar tillsammans med en kompis som har en vanlig handkontroll kan han/hon komma åt alla funktionerna och kan hjälpa till om det behövs, samtidigt som man själv kan vara med med sin kontakt. Boxen kräver ingen egen strömförsörjning utan använder Nintendots, den är dessutom godkänd av Nintendo. Det finns ingen svensk återförsäljare, men man kan läsa mer om produkten och troligtvis också beställa den på www.pathwaysdg.com/.

I det här seminariet fick vi träffa Todd som för 20 år sedan råkade ut för en olycka som gav honom skador på halsryggen (C4-5) och på hjärnans nacklob. Som ett resultat av detta är han svårt rörelsehindrad och praktiskt taget blind. Vi fick se det system han börjat använda och som kommer att hjälpa honom att nu fullborda sin doktorsavhandling: Han använder taligenkänningsprogrammet Dragon Naturally Speaking tillsammans med skärmläsningsprogrammet Jaws, som med hjälp av talsyntes läser upp det han skrivit genom att tala till datorn. Todd har ett mycket snabbt och otydligt tal och för att Dragon ska förstå honom använder han ännu ett hjälpmedel: the Electronic Speech Enhancer (Den elektroniska talförbättraren). Den består av en mikrofon som han har på sig i ett headset och en förstärkare / omvandlingsenhet. Denna enhet tar hand om talet så att det låter tydligare och starkare - det hade vi som åhörare också nytta av när Todd pratade.

"Talförbättraren" har ingen återförsäljare i Sverige, men ni kan läsa mer om den på www.SpeechEnhancer.com.

PECS, Picture Exchange Communication System är en metod för att utveckla kommunikationen för barn med autism. Till att börja med räcker barnet fram en bild och får något i utbyte, t.ex. räcker barnet fram en bild på ett kex och får då ett riktigt kex. Utifrån detta utvecklas sedan kommunikationen. Det här seminariet handlade om hur man på ett framgångsrikt sätt använt tekniska lösningar tillsammans med den här metoden. Det var inget seminarium jag hann gå på, men vill ändå dela med mig av länken till artikeln.

Det här föredraget var inte heller något jag hann gå på, men andra som gjorde det fann presentationen mycket intressant. Presentatörerna föreslog en ny modell för att hjälpa personer med ALS som blivit beroende av att styra ett kommunikationshjälpmedel med kontakter. Istället för att som hittills använda ett skärmtangentbord med bokstäver kompletterat med ordprediktion och förkortningsexpansion, lät de två personer med ALS lära sig en variant på Minspeak. Detta ledde till att försökspersonerna snabbare kunde skriva/säga meddelanden med få tangenttryckningar än vad forskningen visat att man kan göra med de andra teknikerna. Minspeak är en metod som bygger på att man associerar symboler med många olika begrepp och att man kombinerar dessa symboler för att med få tangenttryckningar skriva/säga ord och meningar. Metoden används i kommunikationshjälpmedel från Prentke Romich, t.ex. Deltatalker och Alphatalker som också finns i Sverige.

Denna sida är skapad av Bitte Rydeman 2000-04-03

[ Start ] [ Projektet ] [ Symbolprogram ] [ Dynamiskt ] [ Samtalsapparater ] [ Hej skärm ] [ Länkar ] [ Konferenser ]