|
|
AKK för vuxna: "Challenges of the adult AAC clinic"Joanne Lasker vid Florida state university talade om viktiga faktorer när det gäller att introducera kommunikationshjälpmedel för personer med förvärvade skador. Hon betonade att det finns ett starkt samband mellan i vilken mån man har accepterat sitt funktionshinder och benägenheten att använda hjälpmedel. Tre faktorer är särskilt viktiga:
När det gäller miljön är partnerns inställning avgörande, men även andra omgivningsfaktorer som t.ex. tid på dagen. Av personliga faktorer är ålder en faktor, men även sådant som har med själva sjukdomen att göra: hur länge sedan den började, om besvären kom plötsligt eller gradvis, vilka möjligheter det finns att bli återställd och vad personen själv tror och förväntar sig av detta. Tidigare erfarenheter av kommunikationshjälpmedel är också viktigt. Om språkförmågan är bättre bevarad än talet är det större förutsättningar att ett hjälpmedel kan fungera. Optimala AKK-användare "säger att de har mål som de vill kämpa för, tror att hinder för självständighet kan övervinnas, fokuserar på att utveckla sin förmåga, ser möjligheter snarare än begränsningar och tror att de kan styra sin livskvalitet. (Scherer, 1993)" När det gäller själva hjälpmedlet kan det ibland vara bra att sakta ner talhastigheten så användaren själv hinner uppfatta talet bättre. Det är också viktigt att redan från början använda hjälpmedlet i naturliga situationer. Man kan också ha god nytta av att lära viktiga kommunikationspartners hur de ska bete sig. Viktiga saker att tänka på ur brukarens perspektiv:
Så här kan man göra med en enkel samtalsapparat:
Overheadbilderna från Joanne Laskers föreläsning (+ flera andra) kan man hitta på http://aac.unl.edu. Där finns också många intressanta länkar till information om AKK. Det finns också overheads från andra ISAAC-presentationer, bl.a. Laura Balls föredrag om AKK vid ALS. David Beukelman berättade att personer som råkat ut för traumatiska hjärnskador ibland kan få tillbaka sitt tal så sent som 7-9 år efter skadan, även om det är ytterst ovanligt. Han redogjorde också för försök att lära personer med afasi att använda förkortningsexpansion (t.ex. skriva "hpd" och hjälpmedlet säger/skriver "Hej på dig!") och konstaterade att det sällan lyckas eftersom det ställer för stora kognitiva krav på brukaren. Overheadbilderna från den fallbeskrivning David Beukelman delade med sig av finns också på http://aac.unl.edu.
Denna sida skapades 2000-08-28 av Bitte Rydeman |
|
|